befrielsepedagog.blogg.se

Efter tre timmars samtal med min arbetsledare igår har nytt hopp och ny kraft infunnit sig. Jag har inte varit bortskämd med bra chefer eller chefer som ens vetat vad arbetsledarskap, målsättningar eller pedagogik innebär. För första gången finns en utgångspunkt inför kommande år med tydliga syften och mål. Min nuvarande chef är en klippa och har verkligen en vision och tanke med min tjänst och min framtid i Malmö. Mer kan jag inte säga mer än att nu börjar 2.0 för mig i Malmö…

Kanske är det just så… spara eller dö!

Lite så känns det just nu. Idag kommer jag ta någon form av beslut angående min framtid inom Kraftstationen… Vad jag kommer fram till får vi se och kanske syns resultatet på längre sikt.

Kanske behövs jag inte här längre, kanske är det dags att söka nya utmaningar och inspirationer kanske är det just nu jag ska stanna! Finns det plats för en sådan som mig i Svenska kyrkan? Eller är det dags att vara församlingspedagog i den riktiga församlingen utanför kyrkans höga murar och trånga korridorer. Visst jag står för något annat än traditionell ”undervisning” men min kamp, glöd och identitet finns där ungdomar finns och jag drivs av att bygga möjligheter och utmana människor. Beslutet från min egen organisation är redan taget. Kyrkan behöver inte församlingspedagoger, de behöver präster, präster, präster och kanske en musiker. I den nya organisationen i Malmö är jag den enda utbildade församlingspedagogen i ”city församlingen”. Det ger mig en framtid… eller?

Oavsett, detta är inget inlägg där jag kräver era sympatier eller tankar om att kyrkan behöver mig. Detta är mer ett inlägg att lägga fram hur det känns när man vet att man följer sitt hjärta och sin kallelse och gör skillnad för människor men representerar en organisation som inte tycker att det vi gör är viktigt. Ja, jag vet jag ska vara tacksam för mitt jobb och sluta gnälla och fortsätta kämpa… eller sluta säga emot, bugga bocka och rätta in mig i ledet och vördnadsfullt vända min kind mot nästa käftsmäll!

Min dröm är fortfarande att verka som församlingspedagog och göra skillnad och jag är öppen för allt. Så nu mina vänner får vi vänta och se…

Denna blogg och dess syfte är INTE att lyfta mig som person, mina pedagogiska modeller eller tankar. Nej, denna blogg har sin början i mitt jag men strävar efter att inspirera er att hitta kraften i er själva! Inget jag gör, praktiserar eller mina metoder funkar att kopiera, nej gör något utifrån dig själv och den verklighet som du verkar i för det är i mötet med andra som vi tillsammans skapar något. Jag skulle kunna skriva handböcker i pedagogik för öppna verksamheter men jag gör det inte… Nej, den pedagogik jag försöker leva efter finns redan i ditt hjärta och i ditt jag… men du får möjligheten att hitta den själv!

Lägg inte pengar på ”pedagogiska modeller”, gummibiblar och annan skit! Möt dina medmänniskor, lyssna dubbelt så mycket som du själv pratar så får du mer valuta för dina pengar. Låt ungdomar forma verksamheten tillsammans med dig och inte utifrån dina redan förutbestämda ramar.

Jag som pedagog är inte bättre än någon annan!

Kraftstationen är inte bättre än någon annan mötesplats!

Men vi verkar utifrån något som vi kallar befrielsepedagogik med inspiration från Paulo Freire. Det skiljer från traditionella öppna verksamheter och Svk sammanhang. Men enligt mig är det en högst relevant syn på människors egen rättighet att få förverkliga sig själva, sin kunskap och göra revolt mot förtryckande former och tröga mönster!

Men det jag vill komma fram till är att kreativa, skapande och friska ledarstilar är lika olika som vi är som människor för att de är just mänskliga. De pedagoger som inspirerat mig under min resa är bland annat: Mamma, Kicki Björk, Helen Kemi, Elna Stjernkvist, Marie Hultgren och Jens Sjögren och de skulle inte definiera sig som befrielsepedagoger utan som pedagoger utifrån sig själva och sin bild av pedagogik och alla är lika viktiga och sanna!

 

Tack Gud:

 För att jag fått växa upp i ett kärleksfyllt hem

För att vi hade råd att bo i hus

För att jag fick gå på Norrevångskolan och aldrig ens fundera över att människor kom från olika delar av världen, vi lärde oss att alla är lika viktiga oavsett hudfärg, status, pengar eller religion, Bara i vår klass var mer än hälften från andra länder, vi talade olika språk men ändå samma...

För att ABF lät oss låna replokal i nästan tio år och stöttade oss med bidrag och inspiration

För att vi fick (tog chansen att) vara med och startade ungdomens hus

För att jag övervann tron om att jag var ”dum i huvudet”

(svensk skolpolitik ett kapitel för sig)

För att jag har fått möjlighet att arbeta med barn och ungdomars utveckling

För att jag fortfarande drivs av att förändra världen

 

 

 

 

Äkta

När jag tog min församlingspedagogexamen sammanfattade vi vår kallelse och syn b.l.a på pedagogik, Gudsbild, människosyn, ledarskap, världsbild etc. i ett credo (det jag håller för sant) jag minns en mening jag skrev:

Var äkta, var dig själv annars så går det inte!

Just nu kan jag inte vara nog tacksam för min väg till pedagog och ledare och jag strävar alltid efter att vara äkta och vara den jag är. Med fel och brister, gåvor och styrkor samt med en insikt om att jag kan ha helt fel! Ledarskap måste förankras i en godhet och insikt om att jag inte vill leda, bestämma, bli beundrad utan jag vill stå för trygga rammar och ge de jag möter mod att ta ansvar för sina liv. I mitt hjärta vet jag detta och det är lätt i mötet med människor men svårt att verka i en organisation där status, finkultur och idoldyrkan är del av en sjuk hierarkisk kultur. Samtidigt så är det ännu viktigare att vi som drivs av förändring och tydligare förankring i människors egna jag finns kvar. Tyvärr så gallras vi bort och kyrkan, skolan och fritidssektorn strävar mot en mer akademisk och hierarkisk väg. Samtidigt som man tar in ”stjärnor” som Behrang Miri som kommer in och leker cool med kepsen käckt på sned. Ungdomar är inga barn som man ska tala till som idioter, nej det är kyrkan som är idioter som tror att en timme med BM ska göra någon skillnad… Nej, jobba med bärande relationer, våga lyssna och gå vid sidan om. Var äkta! 

 

”Hjälpismen berövar människor en fundamental mänsklig nödvändighet – ansvar.”
Tankar, funderingar med syrlig underton:

 

All förändring har sin början i ditt eget jag. Du kan INTE hjälpa, förändra eller befria någon annan. När vi lagt ner vår egen barnsliga naivitet och sett kritiskt på vår egen roll som människa, pedagog, lärare, präst etc. först då kan vi ens ta ordet befrielse i vår mun om ens då.

 

Som Paulo Freire säger:
Hjälpismen erbjuder inget ansvar, inga tillfällen att fatta beslut, den erbjuder bara gester och attityder som uppmuntrar passivitet.”

Under en utflykt med en ungdom med rötterna från Rosengård lärde jag mig något mycket viktigt. Vi trampade båt runt kanalen och min kollega visade ungdomarna där är min lägenhet och pekade över kanalen. Ungdomen brast ut: Bor du där? I en sådan ”svennelägenhet”? Så kommer jag aldrig kunna bo, vad är hyran? 10 miljoner?

 

För även om vi tror att vi är radikala och alternativa så lever vi ett annat liv än de människor vi försöker möta. Många saker delar vi, viljan att förändra och att göra goda gärningar men materiella, fysiska och antalet kontakter in i samhället skiljer oss ofta åt. Vissa av mina kollegor i Malmö har löner på 34 000 kr (ofta högre) och jag känner ungdomar som tar studielån för att kunna köpa sin mamma en vinterjacka och det finns inte en tanke på studier utan att fixa en jacka för att värma sin mamma. Det är befrielse, förändring och ansvarsfulla handlingar! När jag frågar om att skulden gått till kronofogden skrattar killen och menar: De kan inte kräva några pengar, jag har ju fan inga! Så vad kan jag då som vuxen göra åt detta då? Ja, jag kan fortsätta möta ungdomen med kärlek, finnas där som en trygg och inspirerande förebild, aldrig leverera svar, uppmana till förändring, ansvar och vandra en stund bredvid! När det går dåligt när det går bra, ska jag finnas där vid din sida… medveten om vilken roll, förutsättning och vilken klass jag själv numer tillhör!n Men samtidigt minns jag de gånger jag seriöst övervägt att råna en pensionär då jag knappt klarade dagen... jag minns också hur det är att vara hungrig, hur det är att frysa och att leva i marginalen.

Vi som vuxna, pedagoger, präster, lärare, fritidsledare etc. måste sluta göra otjänster och förtryckande insatser för de vi tror att vi kan möta. Sluta anordna konferenser med fokus på ungdomar, när det egentligen handlar om vad vi som vuxna tror att ungdomar behöver… om RIKTIGA möten sker står vi inte ovetande, då vet vi vad syftet med vår pedagogik är! Vi kan med våra ögon se vad som är behoven, vi kan i vår själ känna vad som är rätt när vi möter ungdomar som jämlika oss själva! Sluta överge barn och ungdomar till sitt eget öde, våga ta ansvar och snälla försök förstå att pedagogik är mer än lekar och övningar! Snälla, tro inte heller att bara för att du tror på Gud så är befrielsen förknippat med religion (”Guds nu”) . Gud finns redan överallt, det är du som flyttar ditt eget fokus och kommer till insikt med nya tankar! För vissa handlar det om religiös-befrielse för de flesta handlar det nog mer om att överleva…

Just du är otroligt viktig för just dig själv, du kan förändra dig själv och göra skillnad men snälla låt andra få samma möjlighet! Sluta predika och lev sida vid sida, var människa! Gå vid sidan om och sluta stå ensam och berätta hur andra ska göra…

Tusse

Vi sågs första gången för snart 8 år sedan. De sa att du aldrig revs eller bets, med mig gjorde du båda sakerna direkt. Nu i efterhand så förstår jag att det var ditt sätt att välkomna mig till familjen. Under första året så lekte vi mycket du och jag och vi tillverkade pappers bitar som vi satte på snöre och du jagade dig trött efter dem. När jag spelade på Rolles gitarrer under nätterna höll du mig sällskap och en gång hoppade du in i min bil och följde med halvvägs till macken innan jag upptäckte dig. På nätterna då du hoppad in genom fönstret och landade på min mage så jag nästan dog av skräck.

Nu är du gammal och nya jaktmarker och utmaningar står för dina tassar. Svårast är detta nog för Isabell, Joel och Elin men jag kommer berätta de minnen jag har från dig för dem… och när sommaren kommer och jag som vanligt ligger under mina bilar på Gäddastorp kommer jag vänta på att du ska komma och kolla läget. Även om du inte fysiskt kommer vara där så vet jag att du kommer stryka dig längs oss när du tycker att maten borde varit godare! Du är mer än en katt, du är en vän!

 

I himlen finns god mat, papperstussar, varma brasor, soffor och mycket kel…

 

Kan du inte själv skjuta din hund låt då bli!

Att bo på landet har sin för och nackdelar… Idag känns det tungt, för cirka tio minuter sedan sköt grannen en hund. Någon hade ”räddat” den från som dem sa ”någon knarkare” hunden krävde tydligen träning och var inte helt medgörlig (sägs vara agressiv). Kanske var det de nya ägarna som inte klarade av en Rottweiler hanne. Det var enligt dem för dyrt att låta den somna in hos veterinären för man måste betala för att bli av med kroppen… Vi försökte få dem till att vänta tills i morgon och prata med hundpsyk eller veterinär. Men nej! 

Jag blir så jävla ledsen och arg, vem bestämmer ödet för någon annans liv?

1. Ta INTE emot en hund du inte klarar av d.v.s. en omplaceringshund innebär träning, engagemang och struktur har du inte det köp en teddybjörn istället. 2. Fundera över vilken ras, Rottweiler är ingen ”enkel” ras. 3. Om hunden inte gör som du vill, då är det du som är otydlig som ägare och måste anstränga dig mer. 4. Har du inte ”råd” att avliva en hund eller göra en rättvis bedömning av situationen ta INTE emot hundar. 5. Kan du inte själv skjuta din hund låt då bli!

Men visst jag hoppas att ni får samma behandling d.v.s. att ni hamnar i ett hem (äldreboende) där ni får skulden för allt. När ni säger ifrån och skäller på personalen. Då det blir för dyrt med en ”dyr” begravning så hoppas jag att era anhöriga ringer någon som kan tänka sig att skjuta er mellan ögonen, sveper in er i ett gammalt täcke och dumpar er i skogen. Kanske kommer det då en hund och pissar på er grav!

 Snälla skaffa nu inte fler hundar… 

Tänk att jag för snart 8 år sedan träffade min livskamrat och att vi nu är gifta! Jag är en lycklig man! Säkert inte helt lätt att leva med och som jag många gånger sagt, ska jag leva med någon så är det med dig min fru. De senaste åren har varit kantade av operationer, magnetröntgen, cancer, inte cancer, lungkollapser, för mycket mediciner, för mycket ”booze”, vänner har dött, vänner har svikit och nya har tillkommit. Hund, katt och hus. Bröllop, utbrändhet, depressioner och nya förhållningssätt och prioriteringar…

Oavsett vad så är jag säker, inget kan dela eller splittra vår kärlek! Om inget gjort det under 8 år kommer inget göra det nu. Så länge kärleken finns är det du och jag mot världen!

Vi bygger familj, vi bygger framtid vi är ett liv!

Igår hade vi spelning på Kraftstationen. 94 ungdomar kom och 28 vuxna (över 25 år) till en kväll av glädje, ös och dans. Fyra band, två solo artister, fyra scenriggare, två ljud & ljustekniker, två fotografer, tre personal och alla är ungdomar utom vi tre anställda.

Detta är en modern gudstjänst där vi firar med bröd (kakor) vin (kaffe) psalmer (punk, rock, indie, ballader...dödsmetall) skillnaden är att det inte finns en "präst" utan vi alla är lika viktiga och tillsammans bär, predikar och formar vi kvällen! Så länge ungdomens radikalitet, driv och vilja att störta de trångsynta vuxna formerna för att tämja får finnas kommer jag att kämpa för ungdomens plats i samhället, kyrkan och sina egna liv. Och när det inte får plats att finnas kommer jag kämpa dubbelt så hårt!

När vi vuxna VÅGAR låta ungdomar vara medskapare och inte bara låta dem påverka en liten del av våra verksamheter kan befriande och sanna möten ske. Det är inte så att bara för att man har uppnått en ålder, gjort en resa till Australien, bott på Möllan eller har ett jobb så har man automatiskt utvecklat en färdighet att vara en människa… Nej, sorgligt nog så tror jag att desto mer säkra på att vi vuxna är bra eller tror att vi vet, desto dummare och mer inskränkta har vi blivit!

Det är i sanna möten som vi kan utvecklas och skapa en dynamisk framtid! Så öppna ditt hjärta för Gud (en annan människa) och lägg ner din egen strävan efter beundran! En gudstjänst är bara en blek teaterföreställning av något större som kallas LIVET!

Spår (Promo) Peps blodsband (1987)

Betyg: 5/5

 

Ni som känner mig vet att Peps är en stor inspirationskälla och husgud i mitt hem. Jag känner ingen annan som har så mycket som Peps har gjort på Cd och vinyl som jag. Detta är en av rariteterna en singel som inte ens gick att köpa i Sverige utan var tänkt som reklamskiva i Sydafrika i kampen mot aids. En lång historia kort så är det ett samarbete mellan Peps och en afrikansk grupp. Där de tillsammans tolkar varandras låtar. Ryktet säger att Peps fick en vegetarisk omelett uppkallad efter sig i Sydafrika d.v.s. en ”Pepsiomelet”. Denna skiva är mkt ovanlig och få vet något om den men för en sann Pepsberoende vinylsamlare är den en diamant (jag har två). Värdet sägs vara från 600kr och uppåt men den går nog inte att värdera. Låten spår svänger något helt sagolikt och textens budskap har aldrig varit mer sann än när den sjungs på svengelskafrikanskskånska! Denna skiva spelas gärna sent på natten när mystiken och skuggorna färgar glasen…

 

Happyland Amanda Jenssen (2009)

Betyg: 3/5

 

En skiva som jag spelar på nästan alla fester. Finns en melankolisk ton i hela skivan och en kraft som berör mig oavsett hur dagen varit. Detta är nog en skiva som jag kommer spela sönder och aldrig tröttna på. När jag levt med skivan några år till kommer den bli en 4/5 minst...

Payin´ The Dues (1997) Hellacopters

Betyg: 4/5

Detta är en milstolpe i min musiksamling. Köpte den på cd 1997 när den släpptes och jag älskade varje låt och den attityd som den förmedlade. Det ”riktiga” eller man kanske ska säga 1.0 Hellacopters med Dregen, Nicke Andersson, Kenny och Robert. Skitigt, snabbt och totalt jävla röj. Skivan måste höras rakt igenom...magiskt!

Ett av världens fetaste skivomslag med som jag nu sedan 2010 kan titta mina ögon trötta på när jag till slut köpt den på vinyl, självklart på lila vinyl. På vinylen finns även en bonus låt ”city slang” som inte finns med på cd:n.

 

Att inte kunna andas, att inte kunna gå att inte veta om jag lever eller om jag drömmer...

Är det medicinen som gör att jag är sjuk? Är det kanske stressen? Eller kan det vara så att min konstnärsjäl försöker bryta sig ut och lämna det skal av måsten, rutiner och begränsningar som drar mig ner i det svarta hål vi kallar verkligheten. Spelar det någon roll längre? Nej, livet är för kort och för mkt värt att slösas bort på trånga och begränsande former. Verkligheten, här är jag fullt levande och nyförlöst efter några år av kamp (vissa kallar det livet). Säg inte att du förstår min situation eller att du vet svaren på mina frågor. Lika lite som du vet om mig vet jag om dig, det är därför vi är här… för att mötas, utmanas och lyfta varandra! Livet är just nu och medvetenheten är att vi alla ska dö vissa nu andra sen. Just därför måste vi leva nu! 

You Got Soul (1970)

Betyg: 4/5

Tror jag pröjsade 10kr för denna skiva på en loppis i Lund. Har nästan spelat sönder den under perioder och plågat vänner med att berätta om vilka låtar som blivit samplingar till ”modernare” artister ex. Timbuktu har samplat från denna och många fler. Ni får själva hitta låt och sampling och det är halva nöjet. Låten ”Love is blue” lyfter alltid mitt humör till topp och måste nästan alltid höras minst två gånger på rad.  

Merit Hemmingson

 

Få skivor eller musikaliska konstverk kan vara kompletta eller helt perfekta... Men denna skiva snuddar vid total perfektion i mina öron och min själ! Merit Hemmingson är en konstnär som målar världen i orgeltoner. En skiva från 1972 som inte kostar många kr. i en plastback på vilken loppis som helst men jag lovar dig att om du söker något utanför stadens betongklor och tyngande gråa smog är detta skivan för dig! Finns även på spotify men måste upplevas på vinyl. Så luta dig tillbaks och upplev trollskogen...

Stackars er "blinda" och hårt arbetande människor som tror att lycka är att vara beundrad och avgudad. Ni kan arrangera hur många olika saker som helst för andra och på pappret fylla salar med personer i statistik. Det är inte svårt att stå för en "bra" verksamhet d.v.s. där ingen far illa men det är däremot svårare att stå för en verksamhet som människor utvecklas och är del av. Det är tillsammans vi skapar förändring! Men det är nog mest synd om dem idioterna som tror att dem hjälper andra och inte ser att vi alla är lika viktiga i den process vi kallar livet. Det är därför helt avgörande att se kritiskt på sig själv och den roll som man uppträder i eller lever i sin egen själ!

Idag är dagen... då jag kanske kan rädda ett liv! Vad är där att fundera på? Finns det något att tveka över, nej egentligen inte. Allt för ofta pratar man i kyrkan om att dopet är viktigt, att gudstjänsten är så viktigt men hur ofta kan man rädda en annan levande varelses liv? Och när väljer vi att göra det? I mitt fall kan jag göra skillnad för en hund som ska avlivas om han inte hittar ett nytt hem inom några dagar. Visst, vi kan gå hela livet och tänka att det är säkert någon annan som kan göra något åt det och kanske någon annan kan ta hand om honom eller avliva hundjäveln den är ju ändå gammal. Eller så kan vi välja att göra skillnad för en endast liten en... om det så är en liten pissmyra så är det säkert lika mycket värt för Gud! Vem vet kanske är det vi som är gamla hundar och pissmyror en annan gång!