Save or die!
Kategori: Befrielsepedagogik
Kanske är det just så… spara eller dö!
Lite så känns det just nu. Idag kommer jag ta någon form av beslut angående min framtid inom Kraftstationen… Vad jag kommer fram till får vi se och kanske syns resultatet på längre sikt.
Kanske behövs jag inte här längre, kanske är det dags att söka nya utmaningar och inspirationer kanske är det just nu jag ska stanna! Finns det plats för en sådan som mig i Svenska kyrkan? Eller är det dags att vara församlingspedagog i den riktiga församlingen utanför kyrkans höga murar och trånga korridorer. Visst jag står för något annat än traditionell ”undervisning” men min kamp, glöd och identitet finns där ungdomar finns och jag drivs av att bygga möjligheter och utmana människor. Beslutet från min egen organisation är redan taget. Kyrkan behöver inte församlingspedagoger, de behöver präster, präster, präster och kanske en musiker. I den nya organisationen i Malmö är jag den enda utbildade församlingspedagogen i ”city församlingen”. Det ger mig en framtid… eller?
Oavsett, detta är inget inlägg där jag kräver era sympatier eller tankar om att kyrkan behöver mig. Detta är mer ett inlägg att lägga fram hur det känns när man vet att man följer sitt hjärta och sin kallelse och gör skillnad för människor men representerar en organisation som inte tycker att det vi gör är viktigt. Ja, jag vet jag ska vara tacksam för mitt jobb och sluta gnälla och fortsätta kämpa… eller sluta säga emot, bugga bocka och rätta in mig i ledet och vördnadsfullt vända min kind mot nästa käftsmäll!
Min dröm är fortfarande att verka som församlingspedagog och göra skillnad och jag är öppen för allt. Så nu mina vänner får vi vänta och se…
