Mindre sammanhang mer dynamik!
Kategori: Befrielsepedagogik
Varför strävar samhället mot att bli större och att hela tiden bli större sammanhang? Skolan, kyrkan och kommunala verksamheter bygger större och större organisationer. Fler led av mellanchefer och längre väg till de människor som de tror att de ska kunna möta. Fler typer av arbetsledare och tyckare och mindre delaktighet av folket. Med falska föreställningar om att allt kommer att bli precis som vanligt bara större och bättre, det är ju modernt! Desto mer vi ska administrera oss själva desto mindre tid och energi finns kvar till det som vi egentligen ska göra. Även om alla stora organisationer talar om fördelar och styrkan av att vara en stor apparat så vill jag ändå tro att det hämmar dynamiken och olikheterna. För desto mer centralt styrd en organisation är desto mer föder den fram en norm av vad som ska verka som en måttstock.
Jag upplever att mindre typer av sammanhang kan nå djupare i det sammanhang som man är satt att verka i. Besluten måste ligga så nära de som är delaktiga av en verksamhet som möjligt. Annars odlas en ”vi och ett dem” - relation som bara skapar motsättningar och begränsningar i form av fördelning av makt. Desto fler människor på toppen som vill bestämma och tycka desto mindre möjlighet att få forma sin samtid finns för barn och ungdomar.
Mindre sammanhang, mot större helhetsbilder och samhörighet.
