Glas(s)plitter
Kategori: Befrielsepedagogik
Kommer tillbaks till jobbet idag efter fyra veckors semester. Glassplitter överallt, utbruten källardörr saker överallt. Det mesta sönderslaget och trasigt. Låset sönder, nästan ingenting stulet…
Är detta ett bevis på ren jävelskap och destruktivt beteende?
Eller ett missriktat utryck för en avsaknad av en öppen mötesplats?
Oavsett så är det ett tydligt bevis på att några har för lite kreativa saker att göra på sin fritid när vi har stängt. Frågan är bara hur laddar vi som anställda om gång efter gång efter dessa meningslösa attacker? Var hittar vi kraft? Hur hittar vi perspektiv på vad det egentligen handlar om? Hur bemöter vi det på bästa sätt? Jag tror inte att det handlar om en inneboende kraft som säger att om något är stängt, slå sönder det! Nej, det finns en mer subtil och djupare orsak. Det finns en frustration som ligger längre in i människor som gör att vissa ord, känslor och tankar tar formen av grupptryck, våld och olika destruktiva beteende. Oavsett så visar det på att vi som mötesplats behövs, det är vi som på något sätt är en katalysator för att styra över de destruktiva impulserna till något kreativt och meningsfullt. Ansvaret för handlingen av en skadegörelse ligger hos de som utfört handlingen men marginaliseringen av ungdomar ligger på samhället och de insatser som utifrån behoven bör sättas in.
Fortsättning följer…
