befrielsepedagog.blogg.se

När ska vi inse att det är i mötet mellan oss som likvärdiga människor som befrielsen och växandet finns? Det finns inga okunniga människor, alla är en del av välden och sätter sina ord på att beskriva den. Vi som vuxna, ledare och pedagoger har ett enormt ansvar för att inte vara del av den tämjande kultur som finns i vårt samhälle. Visst det är "lättare" att tro att den kunskap vi besitter och har lärt oss är den sanna och den som vi ska "fylla"! dem vi möter med. Men om vi lägger ner vår egen strävan av att bli beundrade och flyttar fokus till att alla människor kan undervisa varandra och att varje människa bär en kunskap som kan berika läroprocessen, då kan sann undervisning ske... Människor är inte tomma skal som ska fyllas med information, nej dem är levande människor som vill utmanas, reflektera och benämna världen utifrån sig själv! 

Blev intervjuad av Kyrkans tidning idag. Känns skönt att utrycka sig i frågan gällande förändringen av min yrkesroll och att jag tar ansvar för att göra min röst hörd. Men jag blev rädd när jag själv sa som svar på frågan - Varför gör du detta nu, det är ju ändå försent? Jo, men det är ingen som tror mig när jag berättar om utbildningsreformen, alla tror att det är ett skämt! Ett tydligt bevis på förtrycket i frågan är att just ingen vet att det förekommer och nästan ingen tror att de kan göra en skillnad för sin egen framtid...

 

Det är här på denna magiska plats, ni sett honom... Att aldrig ställa en fråga som man inte vill höra svaret på är att ta ansvar! För många är det flum att sitta i kiosken på en fritidsgård men för den som vill dela liv är det en gyllene plats att få vara där människor är. Inte i de former där vi önskar att dem ska vara, tysta, skötsamma och som vi föreställt oss dem i teorin. Nej, människor är skrikiga, skitiga, levande och helt underbara! När vi vågar mötas sker under! När vi inser att i varje individ finns otroliga tankar, reflektioner och upplevelser som kan inspirera oss då kan vi utvecklas. Jag kan bara säga: Tack alla ungdomar och ungavuxna för den inspiration och kraft ni bär i era inre! Lova att aldrig bli så färglösa, trångsynta som dem som kallar sig vuxna... Låt era vingar bära även om de flesta ni möter vill tämja er och placera er i förutbestämda fack. Det är ni som är framtiden... Våga tro, se och förändra!

Tänk vad jag är glad att jag för cirka fem år sedan möte Anton, Mattias och Jeppe i Lund. Det vi delat och det vi utvecklade har gjort mig till en bättre människa och pedagog! Vi byggde upp en trygg, demokratisk och ständigt växande öppen mötesplats. Vi gjorde allt tillsammans och alla hade lika mycket makt. När vi lämnade föll allt som ett korthus och vi undrade varför... idag vet jag att det handlade om att vi byggde upp tillsammans med ungdomar och inte för ungdomar! Det är en jävla skillnad! För oavsett så gjorde vi skillnad och verkade för ett Öppet Linero!