befrielsepedagog.blogg.se

För ett tag sedan gjorde jag en arbetsintervju för en tjänst…

Kanske var det meningen att genomföra intervjun men inte att få tjänsten.

Oavsett så var det viktigaste att jag för första gången på mycket länge tappade fotfästet inte för att intervjuen var särskilt annorlunda eller tillspetsad. Nej, utan för hur en av de som intervjuade såg på mig och lät det lysa igenom sin profession. Genom att ha ”kollat” upp mig, mina tatueringar och politiska ställningstagande innan. Ställde hon privata och kränkande (enligt mig) frågor. Jag valde att svara på vissa och vissa menade jag var inte relevanta i sammanhanget.

Efteråt tackade jag henne för att hon ställt utmanande frågor till mig.

Vad vill jag då mena på med detta?

Jo, att vi som vanligtvis tillhör en norm som inte ofta blir ifrågasatt bör ta till oss upplevelser som denna. I mitt arbeta med människor som faller utanför normen är detta vardag, de blir alltid bedömda utifrån hur de ser ut eller hur samhället väljer att tolka in deras funktionsbegränsning. Att bedöma människor utifrån hur de ser ut, vilken politisk läggning eller vilken kultur man identifierar sig med är helt förödande. Inte bara för den som möts av denna människosyn utan också för den som faktiskt bär människosynen i sitt inre…

Därför blir kontentan idag att oavsett hur gammal kunskap är kan den idag vara högaktuell:

"Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks."

- Olof Palme, 1965