befrielsepedagog.blogg.se

När känslan av att utrycka sina tankar blir för stor, är det upp till varje individ att sätta sitt avtryck till denna värld.

Död Pedagogik

Kategori: Befrielsepedagogik

Än en gång visar Svenska kyrkan sin djupa tilltro till sina församlingspedagoger. Fem utbildade och erfarna församlingspedagoger söker en församlingspedagogtjänst men man anställer en folkhögskolelärare. Samma sak i Malmö för ett tag sedan men man anställer en fritidsledare istället för ett antal utbildade pedagoger.

Varför utbildar vi oss? Varför har vi en spetskompetens inom just församlingspedagogik? När ska vi kunna få tjänster som lärare, präster eller poliser? Bara för att vi är likvärdiga i vår kompetens inom vissa områden betyder det inte att vi har samma kompetens, eller? Varför är en präststudent automatiskt kompetent som församlingspedagog? Är vi så värdelösa att man församlingarna bedömer oss som totalt okompetenta?

Detta handlar inte om enskilda individers kompetens eller kvalitet. Nej, det handlar om en luddig, ostrukturerad idioti och inkompetens utifrån Svenska kyrkan som arbetsgivare.  Om man nu inte vill ha församlingspedagoger varför utbildar man då oss? Varför är en man direkt mer kompetent än en kvinna i Svenska kyrkans rekryteringar gällande församlingspedagoger? Varför finns det något som heter församlingspedagog eller likvärdig utbildning?

Så länge Svenska kyrkan administrerar sig själv och sina oförankrade utbildningar och strukturer. Snurrar samhället vidare i en helt annan fart och riktning. Desto mindre kyrkan tror sig behöva sina församlingspedagoger desto mer välkomnar samhället dem. Desto mer kyrkan strävar efter skolans pedagogik(som står sig väl i världens kunskapssyn, eller. PISA?) desto mer strävar skolan efter en mer human, existentiell och inkluderande pedagogik (kanske som den som församlingspedagogiken har sitt ursprung i).

Då behoven inte försvinner utan snarare växer för församlingspedagogik i dagens samhälle. Församlingen är vi och finns inte för kyrkan, kyrkan är vi och vi finns inte för organisationen.

Öppna ögonen, öppna dörren och framförallt öppna hjärtat!

 

 

Tack som fan en gång till!

Kategori: Befrielsepedagogik

 
 
Att nu stå vid ett vägskäl i livet framkallar en viss reflektion och tillbakablick. Jag ska bli förälder och mitt fokus ska flyttas från jobb till familjeliv. Ibland kan jag tänka tillbaks på de tre fantastiska mötesplatser som jag fått bygga upp tillsammans med ungdomar i Lund, Malmö och nu i Eslöv. Där jag sett mina medmänniskor som likvärdiga och jämställda och samtidigt brukar jag skämta om att jag har inte ett barn jag har flera hundra.
 
Nu omkastas min verklighet till att jag faktiskt kommer att ha ett barn och en familj. Men alla ni som jag fått möta och möter varje dag ni är fantastiska och det är ni som gör mig till en kompetent pedagog och medmänniska. Jag saknar er lika mycket som ni utrycker att ni saknar mig. Att få höra av er alla vissa varje dag, andra någon gång ibland på ett mail, på stan, på festival och vissa som man minns i sin egen själ. Är nog ett bevis på att vi delat liv och skapat bärande relationer med varandra. Om ni väljer att fortsätta bära den kampglöd och tro på förändring som vi delat kan världen bara bli en bättre plats. Bygg era egna kulturföreningar, mötesplatser, manifestationer, Kraftstationer och festivaler. Utgå från er själva och de människor som ni möter. Lyssna inte på politiker, präster och andra förmedlare av förtryck!
 
Fortsätt att spela er musik, fortsätt skapa, fortsätt leva och tro på framtiden! En tanke som ofta landar i mitt inre nu är om jag kanske skulle gå i pension som pedagog och fritidsledare. Beslutet får tas när jag blivit förälder först då börjar nästa del av livet. Kanske är det nya utmaningar som väntar…
 
Ni ska i alla fall alla ha ett stort TACK!