En ensam man och en gitarr
Kategori: Befrielsepedagogik
Fredag, fukten och dimman breder ut sig över ängarna här i friskyttarnas glömda land. Hemma med hund och katt och ensamheten. Har varit sjuk flera dagar nu och låter kroppen vila ut efter några brutala veckor med mycket energi i varje steg. Att vandra över fälten och i skogen mot det levande och växande landskap som bara väntar på våren är livet. Att medvetet avskärma mig från stadens betong och döda kärna av reklam och kommers är en del av min överlevnad.
Tänk om vi springer genom livet utan att tillåta oss de små pauserna och avståndstaganden mot vardagen. För mig är vardagen aldrig grå, nej den är färgfylld av alla möten med människor men det tar på energin att ständigt kämpa och tro på förändring. Särskilt när vi ständigt matas med hur livet ska vara eller hur saker brukar vara. Allt för ofta förmedlas lögner om vad som inte är möjligt. Eller att det egna egot och dess föreställningar tar överhand gentemot det sanna mötet mellan människor!
Jag hoppas att alla mina vänner har förståelse för att jag inte ringer så ofta. Att jag ofta känns distanserad och uppbokad. Men ni vet att jag skulle gå i döden för er… För är du min vän då är du viktig i mitt liv och i min själ. Har du en plats i mitt hjärta så har du också en del av det min vän.
Eremiten och avståndstagaren Mikael Andersson någonstans i ett tillstånd av tillfrisknande.
