befrielsepedagog.blogg.se

”Hjälpismen berövar människor en fundamental mänsklig nödvändighet – ansvar.”
Tankar, funderingar med syrlig underton:

 

All förändring har sin början i ditt eget jag. Du kan INTE hjälpa, förändra eller befria någon annan. När vi lagt ner vår egen barnsliga naivitet och sett kritiskt på vår egen roll som människa, pedagog, lärare, präst etc. först då kan vi ens ta ordet befrielse i vår mun om ens då.

 

Som Paulo Freire säger:
Hjälpismen erbjuder inget ansvar, inga tillfällen att fatta beslut, den erbjuder bara gester och attityder som uppmuntrar passivitet.”

Under en utflykt med en ungdom med rötterna från Rosengård lärde jag mig något mycket viktigt. Vi trampade båt runt kanalen och min kollega visade ungdomarna där är min lägenhet och pekade över kanalen. Ungdomen brast ut: Bor du där? I en sådan ”svennelägenhet”? Så kommer jag aldrig kunna bo, vad är hyran? 10 miljoner?

 

För även om vi tror att vi är radikala och alternativa så lever vi ett annat liv än de människor vi försöker möta. Många saker delar vi, viljan att förändra och att göra goda gärningar men materiella, fysiska och antalet kontakter in i samhället skiljer oss ofta åt. Vissa av mina kollegor i Malmö har löner på 34 000 kr (ofta högre) och jag känner ungdomar som tar studielån för att kunna köpa sin mamma en vinterjacka och det finns inte en tanke på studier utan att fixa en jacka för att värma sin mamma. Det är befrielse, förändring och ansvarsfulla handlingar! När jag frågar om att skulden gått till kronofogden skrattar killen och menar: De kan inte kräva några pengar, jag har ju fan inga! Så vad kan jag då som vuxen göra åt detta då? Ja, jag kan fortsätta möta ungdomen med kärlek, finnas där som en trygg och inspirerande förebild, aldrig leverera svar, uppmana till förändring, ansvar och vandra en stund bredvid! När det går dåligt när det går bra, ska jag finnas där vid din sida… medveten om vilken roll, förutsättning och vilken klass jag själv numer tillhör!n Men samtidigt minns jag de gånger jag seriöst övervägt att råna en pensionär då jag knappt klarade dagen... jag minns också hur det är att vara hungrig, hur det är att frysa och att leva i marginalen.

Vi som vuxna, pedagoger, präster, lärare, fritidsledare etc. måste sluta göra otjänster och förtryckande insatser för de vi tror att vi kan möta. Sluta anordna konferenser med fokus på ungdomar, när det egentligen handlar om vad vi som vuxna tror att ungdomar behöver… om RIKTIGA möten sker står vi inte ovetande, då vet vi vad syftet med vår pedagogik är! Vi kan med våra ögon se vad som är behoven, vi kan i vår själ känna vad som är rätt när vi möter ungdomar som jämlika oss själva! Sluta överge barn och ungdomar till sitt eget öde, våga ta ansvar och snälla försök förstå att pedagogik är mer än lekar och övningar! Snälla, tro inte heller att bara för att du tror på Gud så är befrielsen förknippat med religion (”Guds nu”) . Gud finns redan överallt, det är du som flyttar ditt eget fokus och kommer till insikt med nya tankar! För vissa handlar det om religiös-befrielse för de flesta handlar det nog mer om att överleva…

Just du är otroligt viktig för just dig själv, du kan förändra dig själv och göra skillnad men snälla låt andra få samma möjlighet! Sluta predika och lev sida vid sida, var människa! Gå vid sidan om och sluta stå ensam och berätta hur andra ska göra…