Det enklaste är svårt nog/ ett litet sketet skägg
Kategori: Befrielsepedagogik
I en tid av allt fler otrygga, stressade och nertyngda människor i min närhet infann sig behovet av att blogga än en gång…
Med en liten reflektion kring hur svårt det enklaste kan vara. Att älska oss själva för de vi är och att våga leva ut de inneboende drömmar och kvaliteter som vi bär i våra själar. Hur står vi ut i ett ständigt mer krävande samhällsklimat med skönhetsideal och tips för att lyckas bli smal, smart och framgångsrik…?
Själv har jag börjat odla skägg. Det är för en god sak (se: Skäggkampen 2014 på fb) men det är också för mig själv en påminnelse om att mer sträva efter de inre kvaliteterna som jag har och inte de yttre ideal som samhället tycks förespråka. Det kan tyckas enkelt och på ngt sätt infinner sig ett lugn när mitt fokus söker sig mot mitt inre och de bärande relationer som jag har. Istället för de krav som finns för att passa in i normer. Men jag märker hur mkt det påverkar andras sätt att se på mig. Inga snygga tjejer spanar längre på mig på stan, folk på kommunen i Eslöv ger mig pikar som – Har du varit med i Robinsson eller – Hur länge var du föräldraledig egentligen? Vänner förespråkar att jag nu har rätt att bära flanell skjorta och köra svulstig pickup. Eller att okända människor kallar mig terrorist och taliban som ett skämt liksom.
Tänk att ett litet sketet skägg kan få folk att se på mig med andra ögon och framförallt ta sig friheter att tala om för mig hur jag genom mitt utseende ska bete mig annorlunda eller att jag numer tillhör ett annat fack. Egentligen bara för att deras bild av mig har förändras, eller hur deras fördommar färgar deras sätt att möta mig. Jag är ju den samma som jag alltid är… eller?
Ett litet skägg, tänk då hur vi bemöter, ser på och dömer varandra varje dag utifrån yttre ideal och förutfattade meningar.
Vi måste hela tiden påminna oss själva om hur vi ser på varandra! Mer skägg åt folket!
