befrielsepedagog.blogg.se

Templets förestående fall

Livet är en prövning i sig själv. Men som ”troende” kristen som jag identifierar mig som känns allt väldigt lätt och mycket svårt. Att tro på det goda i varje individ och att försöka möta alla med samma kärlek som jag själv skulle vilja bli bemött är för mig viktigt, inte alltid lätt men en inre strävan hos mig. För mig är det relationen mellan oss människor som är viktig och att vi gör vad vi kan för att stötta varandra i vår vandring på jorden. Lika viktigt tror jag det är att möta allt levande som djur, växter och vår jord med den största ödmjukhet som de låter oss verka (förstöra) i sin värld.

För mig spelar det ingen roll om Jesus föddes av en jungfru, om jag kommer till himmelen eller om Jesus kommer tillbaka… Ofta tänker jag att om Jesus föddes idag skulle han föddas i Fosie av en ensamstående mamma som knappt klarar dagen på sitt försörjningstöd. Jag lever just nu, om jag kommer till himmelen spelar ingen större roll, jag har fullt upp att klara dagen i detta liv. Visst hade det varit nice att glida runt med själen över öppna fält och se djuren springa fria och vilda i en oförstörd värld och att finna en inre frid… Om Jesus kommer tillbaks kommer han nog att säga: Varför möte ni inte varandra med kärlek?  Öppnade ert hus för er granne och hjälptes åt? Varför dyrkar ni pengar och status istället för allt levande liv? Kände ni inte att ni gick emot era egna ideal och drömmar? Varför dyrkade ni döda ting när ni levde mitt i ett sprudlande liv?

Oavsett så finner jag hopp varje dag jag möter människor som jag älskar men framförallt varje gång jag vågar möta en människa jag ännu inte känner! Vågar lita på, bli besviken och kanske lära mig något nytt. Då lever jag och tror än mer på livet och vår egen inneboende kraft att mötas och undervisa varandra. Jag brukar tänka att vi alla är skapade av Gud och det är i relationen som Gud vill att vi ska vara, det är där Gud är!

Jag tror inte på tempel, kyrkobyggnader, arrangerade och redan förutbestämda sammanhang. Hierarkier med olika status jobb och egenutnämnda profeter, biskopar, maktgalna kyrkopolitiker och gummibiblar.

Jag tror på Gud, människans inneboende kraft att förändra, Kyrka, folkbildning och demokrati, det lilla i vardagen, mötesplatser, ofärgade och nyskapande rum där alla får lov att finnas och ett jämställt fördelat ansvar!

Gör detta att jag inte tror på Svenska kyrkan? Nej, jag tror på Svk för den är du och jag. Jag tror inte på den form som ofta ligger som grund idag med makstrukturer och gamla mansdominerade hierarkier med präster och biskopar i toppen. Nej, jag tror att när vi som är medlemmar vågar göra anspråk på hur vi vill forma vår kyrka. Då kommer de sanna värdena fram. När kyrkan är mer än en byggnad, ett församlingshem och en omodern auktoritet. När den är levande, ute i samhället, inbjudande, enkel, öppen, radikal, vågar ta ställning, inte dömande, kreativ och uppbyggd av folket. Visst! Då är jag på!

Det är kyrkoval snart, kolla in det och ta ställning! Det är du och jag som är kyrkan!

Det finns mycket som Svenska kyrkan gör som är helt fantastiskt och än mer som Svenska kyrkan skulle kunna göra om den verkade för och bars upp av sina medlemmar!