befrielsepedagog.blogg.se

När känslan av att utrycka sina tankar blir för stor, är det upp till varje individ att sätta sitt avtryck till denna värld.

Självförstörandekurs på arbetsförmedlingen

Kategori: Befrielsepedagogik

Allt för ofta kan jag irriteras över hur ”snett” livet är för många ungdomar. Att även om de ger allt och kämpar på är det som att samhället lägger en tung matta av begränsningar över dem. Vill/kan du inte läsa vidare har du mycket begränsade chanser att få ett jobb, eller?

Praktik på praktik på olika ställen med löften om eventuella anställningar som aldrig blir något annat än praktik år efter år efter år. Möjligtvis varvas dessa med någon självförstörandekurs på arbetsförmedlingen som inte heller leder någonstans mer än till ångest och tvivel. Ibland känns det som att AMF nästan behöver en drös arbetslösa för att ha något att administrera.

Jag har haft många praktikanter och några som gjort samhällstjänst och ungdomstjänst hos mig. Ofta har det varit så att jag lärt mig otroligt många nya saker under varje praktik.  Det har berikat mig och de arbetslag jag varit del av. Målet för oss har alltid varit att stötta den person som varit del av vår grupp på bästa sätt. Att utmana, stimulera och att dela ut ansvar. Många gånger har praktikanterna varit så engagerade och kompetenta att jag utan att tveka skulle anställt de om jag haft det mandatet.

Alla behöver vi känna oss viktiga och betydelsefulla både för oss själva men också för andra människor. Att komma in i arbetskulturer och arbetslag är i vissa fall utvecklande för praktikanten. Allt för ofta är det nog mer utvecklande för arbetslaget att få in någon med ”friska” ögon.

Jag brukar be de som varit på praktik hos mig att skriva ner något om hur de upplevde praktiken. En kille skrev såhär:

”det var dom bäste månaderna jag någonsin har jobbat, jag fick en stor inblick på jobb och människor. Det fick mig att tänka positivt och blicka framåt alltid istället för att tänka på massa gammalt hade absolut inte tackat nä för att jobba några månader till hos er Med vänlig hälsning Linus”

Men vems ansvar är det att stötta dessa människor till deras drömmar? Hur mycket kostar det i tid, engagemang och i faktiska kostnader när människor går utan jobb? När folk vill jobba ska de väll kunna göra det eller?

Hoppas att något händer snart… för själv vet jag inte vad man ska göra…

 

 

 

 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: