Jobb, Kalvar och Kreativitet
Kategori: Befrielsepedagogik
Tänk att få känna längtan till att gå till jobbet. Att just du gör skillnad för andra människor och samtidigt att mötet med andra berikar ditt liv och din utveckling. Kanske är det så att man i en första förälskelsefas är uppfylld och nykär i allt och alla. Men jag vill ändå tro att om jag trivs redan nu borde jag trivas ett bra tag till. Med energi, glädje och inspiration möter jag människor och i 99 % av fallen blir jag bemött på samma sätt tillbaks. Om jag ser på min arbetsutveckling är jag nu i en process som jag uppskattar och finner stor stimulans i. Efter varje arbetsplats som jag fått vara en del av har jag skapat kunskap och erfarenhet som jag bär med mig som ett gigantiskt bibliotek. Relationer och möten med olika människor är en gåva som bör vårdas ömt. Att söka nya utmaningar har gjort mig starkare och mer fokuserad på att befrielse pedagogik fungerar oavsett sammanhang och möte. Desto mer reflekterad, ödmjuk och kreativ jag är desto mer mig själv är jag!
Jag har lärt mig att om det inte går att bygga något kreativt på ett ställe, försök någon annanstans då. Behoven och engagemanget måste få styra. För om jag skulle omge mig med människor som bara säger att det inte går att förändra, skulle min själ sakta dö. Men om man omger sig med människor som vill, tror och kämpar. Då finns inga gränser för vad som kan och kommer att växa fram.
Att varje morgon köra förbi alla kalvar, kor och ”monstertjurar” längs min väg till jobbet skänker mig mycket glädje. Men att veta att de snart inte kommer stå där och lugnt inspektera mig och min bil skapar en oros känsla inför den karga vintertid som stundar. Slakt, snö och is står för dörren. Tragiskt men jag vet i alla fall att jag inte bidrar till de små kalvarnas död. Visst jag vet att till våren finns där nya kalvar men jag vill finnas för dessa, just dessa som jag ser just nu…
