Är det patetiskt att tro?
Kategori: Befrielsepedagogik
Är det löjligt att hoppas?
I så fall är jag både löjlig och patetisk. Ständigt upplever jag ett kollektivt gnällande av uppgivenhet och trötthet. Allt för många har gett upp eller har slutat att drömma om en bättre värld. Jag tror att många utgår från sin egen bild av världen och att allt utgår och handlar utifrån deras person. Javisst, ditt liv har sitt ursprung och sin början i din själ absolut! Men att hela världen ska se, känna och tänka som du gör… det är tyvärr inte så.
Det som jag i mitt arbete försöker ha som ledstjärna är INTE vad jag vill och drömmer om. Nej, utan vad vill, drömmer och längtar de jag försöker möta efter? Om jag kan arbeta utifrån deras drömmar så kan jag kanske uppnå mina egna. Jag vill ju att människor ska utvecklas och växa mot den individ som de själva väljer att bli.
Men visst finns en uppgivenhet som sakta smyger sig på ibland. Men då är det viktigt att våga tro, att försöka se lite längre och att våga drömma om en bättre värld. För det är nu i vår korta och rätt så formbara framtid som saker kan förändras.
Det är upp till oss att förvalta det!
