Vem kan hitta Kraftkänslan, när soppan inte längre är salt?
Kategori: Befrielsepedagogik
(Detta är skrivet inte för att jag vill. Nej, utan för att jag måste. När så många fantastiska människor hört av sig till mig med en djup oro inför att den känsla som många av oss älskat och fortfarande älskar kanske har rymt. Måstet jag i alla fall skriva något om det. Inte för att detta på något sätt är en kritik mot något eller någon utan för att värna om det som vi alla varit del av att bygga upp tillsammans. Som för vissa av oss är mer mycket viktigt)
Tänk att det fanns en plats. Som man inte riktigt visste, finns detta på riktigt eller är det jag som drömmer! En fristad, en varm plats dit man kunde komma som den man var och äta soppa, mötas och växa som människa. Lära sig spela musik, utmanas, bli en bättre människa, lyssna på bra band, ja allt var möjligt!
Alla fick plats, oavsett var man bodde, hur mkt eller lite pengar man hade, oavsett om man brukade eller inte brukade, vilket språk man talade eller vem man älskade…
Under många, många år utvecklades platsen, människorna ja till och med kvarteret där denna verksamhet befann sig. Folk reste långväga för att få ta del av den känsla som växte fram mellan människor som var del av denna verksamhet. Många politiker och chefer försökte tygla och forma verksamheten men varje gång var det som att känslan av kärlek gled förbi och överlevde och utvecklades. Några försökte efterlikna det som växt fram men förgäves…Det var något helt unikt!
På vintern var en särskild högtid då många sökte sig till den varma verksamheten. Det fanns obegränsat med plats och toleransen var hög. Kaffet flödade och det var trångt men ändå inte i lokalen. Det fanns plats för alla.
Men så en dag var det något som hände och soppan man bjöd på smakade inte längre lika gott, den hade tappat smaken. Precis som den känslan som burit alla i själen… den var någon annanstans. Den hade flyttat in i hjärtat på vissa, i djursjälar på andra men många som förut älskat verksamheten kände ett obehag och en tomhet… växa fram.
Kanske var det såhär att känslan vandrat vidare till något annat ställe, kanske höll något annat på att hända. Många gick vidare till andra ställen, vissa längtade tillbaks andra gav upp.
Men ingen rök utan eld.
Vem kan hitta Kraftkänslan, när soppan inte längre är salt?
