Jag är skuggan bakom mig…
Kategori: Befrielsepedagogik
Allt för ofta landar jag som pedagog i reflektionen över mitt eget agerande. Hur mina visioner landat i de människor jag möter och speglar mig i. Hur landar deras visioner i mig? Och hur sammanflätas våra visioner och drömmar mot något vi kan enas kring? Men det är mitt ansvar att se kritiskt och reflekterat kring min roll som ledare, vuxen och den som står för strukturer och ramar.
Fast är inte allt en kompromiss? Nja, vissa saker kan jag inte kompromissa kring som förtryck, sjuka maktstrukturer, jämförelser utifrån olika mänskliga värden och högmodigt beteende. Men i stort sätt allt annat tror jag att vi kan mötas kring. Men de är vi som ledare som står för att lyfta fram och få ungdomarna med som medskapare i det vi kan kalla verksamhet.
Idag har jag upplevt en av de saker som jag älskar med mitt arbete. Jag har möt en vision och en önskan med en egen vision och det är på väg att bli något nytt. Som jag inte visst hur jag skulat närma mig. Ett uttalat behov, en önskan hos några ungdomar som jag fick till mig idag. En öppning i mitt schema, ett mål utifrån min arbetsbeskrivning och en tom lokal… Pedagogen länkar samman detta till en process!
Så nu kan allt hända… processen är igång och tillsammans för vi den framåt!
