Lämna Kraftstationen!
Kategori: Befrielsepedagogik
Vissa val i livet gör mer ont att fatta än andra. Jag har beslutat mig för att lämna Kraftstationen och Svenska kyrkan. Inte för att söka något bättre, för att få en högre lön eller för att få en högre status...
Nej, jag lämnar en stor bit av mitt hjärta. Inte för att jag inte längre är kär, vill förändra världen och möta människor. Nej, jag bär i stort sett samma drömmar som jag alltid gjort dock med fler omprövade fördomar, intryck och många relationer rikare! Men precis som vi människor utvecklas och förändras ändras också vår omvärld. Jag har fått vara en del av Kraftstationen och Kraftstationen en del av mig under tre och ett halvt år. Ni som känner mig vet att Kraftstationen haft en stor (kanske för stor) plats i mitt liv! Och jag är fortfarande lika naivt kär…
När jag började på Kraftstationen fanns en glöd, glädje, professionalitet och ett dynamiskt arbetslag. Vi kämpade och slet, jag blev utmanad och jag lärde mig nya saker, jag växte och utvecklades! Att ladda om ännu en gång känns tröstlöst och tungt. Att vara del av en organisation (Svk) som jag upplever avgränsar sig från samhället och ofta är mer styrd av status och ojämställda hierarkier än att möta människor där de är. Är inget för mig… jag vill vara där livet är!
Det som jag i framtiden kommer att se tillbaks på och minnas är alla ni fantastiska ungdomar. Ni oförstörda, arga, ledsna, glada och levande individer som jag fått möjlighet att lära känna och möta. Varje dag har jag längtat efter er och att få snacka med er, spela kort, lyssna, utmana, besöka er, hjälpa er med musik och stötta er och ni har lärt mig otroligt mkt. Jag hoppas att varje möte har upplevts ärligt och äkta för det är sådan jag försöker att vara med alla mina fel och brister. Ni har alla lärt mig nya saker och inspirerat mig. Tack för att jag fått vara en liten del av era liv! Ni är anledningen att jag stannat kvar så länge! Det är ni som är Kraftstationen och det är ni som för kärleksbudskapet vidare och förändringens kraft! När jag blir gammal (äldre) och grå kommer jag tänka på er alla och skratta lite för mig själv och tänka, fan vad kul vi hade! Kanske är det ni som är ledare på en mötesplats där jag är medskapare…
Det är ni som delat era liv med mig!
Det är ni som gjort att jag trotsat ångest och sjukdom för att gå till jobbet!
Det är ni som gjort att jag älskat mitt jobb!
Det är ni och alla delade upplevelser som kommer göra de tunga dagarna ljusa och fyllda med värme!
Det är ni som kommer att förändra världen!
Jag finns kvar på Kraftstationen från den 12 augusti tills den 30 september. Kom in och drick en kaffe, önska en låt eller skäll lite på mig. Prata en stund, minns tillbaks på alla stunder vi haft och delat, läger utflykter men framförallt alla gråa ”vanliga” dagar vi hängt i caféet och bara funnits till…
Tack för att jag fått dela liv med er!
/Micke
