Kanske ett svar!
Kategori: Befrielsepedagogik
Frågor till mig själv (Har jag nu fått hybris eller söker jag ett svar?):
När slutet för denna epok i mitt liv snart är här. Lämnar jag inte endast ett arbete utan även en del av mitt liv och en kärlek. Men lämnar jag då min dröm och övertygelse? Knappast! Det som jag kallar befrielsepedagogik och ibland församlingspedagogik slutar inte här. Det kommer aldrig att sluta vara en del av mig förrän mina lungor inte längre fylls med syre, när jag slutar drömma och jag inte längre kan dela liv! Möjligtvis kommer jag att stiga åt sidan för yngre och mer kampfyllda förmågor men att sluta tro på kärleken, förändringens kraft och solidariteten…?
Men varför slutar du på Kraftstationen?
När jag började på Kraftstationen var det en utmaning och jag fick ompröva värderingar och fördomar. Jag fick vara del av något nytt, radikalt och spännande, jag lärde mig saker. Det jag drömde om i Lund fanns på Kraftstationen. Stöd, professionalitet, engagemang, lön och ett bra arbetslag! Vi gjorde skillnad för ungdomar men kanske mest för våra egna naiva bilder av vad en öppen mötesplats kunde vara. Vi hade en arbetsledare på plats som såg oss, lyfte oss, lyssnade och samordnade oss. Efter två års kamp med olika arbetsledare, konstiga rekryteringar, missförstånd och ett allmänt kaos i arbetslaget känns det som att vissa saker inte längre går att reparera eller starta om ännu en gång. Jag upplever att det jag kämpat för inte längre får plats i Kraftstationens arbetslags visioner. Det som jag älskar är alla möten, relationer och upplevelser med alla ni fantastiska ungdomar och ungavuxna! Det jag hatar är bitterheten, falskheten, misstänksamheten, missförstånden som ibland funnits i vårt arbetslag. Därför är det mitt val att söka mig utanför Kraftstationen och jag har varit helt öppen för alla former av nya utmaningar. Arbetslaget på Kraftstationen har alltid förnyats och personal har satt sina spår precis som alla ni ungdomar.
Det goda som många kallar ”kraftkänslan” finns på kraftstationen, i alla de som bär den i sina hjärtan och nu även i mig oavsett vart jag går…
Vad är Kraftstationen?
Kraftstationen är lite som en dröm… om man inte varit del av den kan man inte förstå den. En plats, en känsla, ett förhållningsätt, ett tryggt ställe eller en fristad? Ja Kraft är nog allt det där på en gång. Jag vågar inte drömma om att jag någonsin kommer att hitta något liknande i mitt liv igen. Samtidigt är Kraftstationen som den destruktiva tonårskärlek min mamma varnade mig för. Totalt hämningslös, brutal, uppslukande och fantastisk. Men det gör ont att leva helt uppslukad av kärlek en dag slår verkligheten till och hyran ska betalas. Samtidigt vill jag gärna leva helt uppslukad i förälskelsen och aldrig växa upp…
Kanske önskar jag ibland att någon i arbetslaget sagt: - Stanna kvar! Eller - Vad synd att du ska sluta! Men det hade nog inte gjort någon skillnad nu. Jag söker inte mig till något annat, jag söker mig bort för att aktiv lämna något! Jag vill inte leva bitter och arg utan engagerad och glad! Nu väntar nya utmaningar, nya relationer och nya upplevelser!
Ni är redan allt!
Till alla er ungdomar och ungavuxna kan jag bara säga oavsett hur värdelösa skolan, soc, ams, samhället eller någon annan försöker få er att tro att ni är… Så tro dem inte, ni är redan allt utom just värdelösa. Ni är mina idoler, mitt arbetslag och framtiden! Det är ni som bär den kraft som ni själva kallar ”Kraftkänslan” vi i personalen lyckas bara få er att tro på den. Låt ingen låsa in er i snäva tankemönster, fack eller falska sammanhang. Lyssna inåt era egna hjärtan och drömmar, ni kan bli precis allt! Många människor har tappat tron på livet men snälla se inga gränser eller ramar. Kärleken är större än allt och kan aldrig låsas in eller säljas! Även om många religioner, organisationer och företag tror det…
Det finns bara en kraftstation men allt det goda ni stimulerats av bär det med er och möt människor på samma sätt som ni själva vill bli bemötta! Ingen vet hur länge Kraftstationen finns kvar eller finns i den form som vi idag upplever den. Men vi lever alla resten av livet med våra egna jag.
Jag är en kraftstation,
Du är en kraftstation,
Låt världen få veta det!
