Folk förena er!
Kategori: Befrielsepedagogik
De som verkligen engagerar sig för folket måste ständigt pröva sig på nytt. Denna omvändelse är så radikal att den inte tillåter ett tvetydigt uppförande. Att förklara sig ha detta engagemang, men samtidigt se sig själv som ägaren av revolutionär visdom – vilken sedan måste ges till (eller tvingas på) folket – är att kvarhålla de gamla förhållandena. Den som förklarar sig vara hängiven befrielsens sak men inte kan ingå i folkets gemenskap, eftersom han fortfarande betraktar folket som totalt ovetande, bedrar våldsamt sig själv. /Paulo Freire
Det är vi som är folket. Oavsett om vi sitter i kassan på Ica eller städar, jobbar som elektriker eller kanske går arbetslösa. Det är vi som är folket och folket är starkt tillsammans. Men i mediebruset tappar vi varandra och matas med budskap om ökad konsumtion och jakt på att klättra i hierarkin. Drömmer om bilar och lyxkåkar och en evig lycka.
En upplevelse jag möter varje dag i mitt arbete som pedagog i Malmö är den brutala verklighet som ungdomar och unga vuxna lever i. Där många ser på framtiden utan hopp, begränsas av att de tror att de aldrig kommer att få ett jobb eller en lägenhet. Hur blev det så här? Vem spär på hopplösheten? Är det alla ”låtsas” projekt och praktikplatser som inte leder till arbete utan tillbaks till passiviteten där arbetsgivare utnyttjar billig arbetskraft? Är det skolans bedömningssystem med betyg som bara fokuserar på att prestera den kunskap som premieras av läraren och som är beslutade av staten? Finns det plats för alla där?
Oavsett vad som ligger bakom denna galna verklighet så måste förändringen komma snart. Vill vi fortsätta leva i denna värld går vi under… Vi måste sluta lyssna på alla falska självutnämnda ledare och ”tandblekta” politiker. Förändringen kommer först när folket är enat och vågar ställa krav på förändring.
Vi måste ha jobb, känna en meningsfylld vardag och ha möjlighet att våga drömma om framtiden!
Så vänner vad gör vi? Hur bryter vi ner "buren" av omöjlighet?
