befrielsepedagog.blogg.se

Vart är vi på väg?

Fler arbetslösa ungdomar varje dag

Fler företag lämnar landet

Fler lever under fattigdomsgränsen

Fler är förtryckta

Få förunnade blir rikare

Få förunnade har fasta jobb

Få förunnade lever utan stress och psykiska begränsningar

Få ser möjligheter

Vissa är nöjda med sin ”feta” lön

Vissa är nöjda med sin status

Vissa är nöjda med sina livsval

Några vägrar ge upp kampen för jämlikhet

Några är så upptagna av sig själv att de inte ser att dem är en del av problemet

Några kommer att lämna skeppet innan det sjunker

Men när vi inser att vi lever här tillsammans. Att alla har samma rätt att leva, äta oss mätta, och älska oavsett vem vi är eller vad vi bär för längtan i vår själ. Först då kan vi kanske närma oss en rättvisare värld. Det är inte de stora profeterna eller förkunnarnas tal och predikan som skapar förändring. Nej, det är i ditt hjärta empati, medmänsklighet och solidaritet har sin rot. Det är i mötet mellan människor Gud vill att vi ska vara.

Allt för ofta bygger vi upp förväntningar och föreställningar om att det är kända personer med vita välpolerade tänder som är viktiga och betydelsefulla för vårt samhälle. Att prästen skulle vara mer viktig än andra, att politiker och tv-stjärnor är mer värda. Att ledarskap är att leverera svar.

Men när vi möter dem sanna hjältarna är det i form av helt vanliga människor fulla av fel och brister och det som gör dem till stjärnor är just att de agerar utifrån sina hjärtan och gör osjälviska gärningar för sina medmänniskor. Utan att ens reflektera över att bli beundrade eller upphöjda utan att få extrema löner… Därför kommer jag att under en ny kategori här på bloggen lyfta fram helt vanliga människor som jag ser upp till och som inspirerar mig.

Varför är du en förebild för mig?

Marie Hultgren

En ödmjuk, osjälvisk person som alltid ställer upp för andra. Som under många år var nyckelperson på Linero i det arbetslag jag fick vara del av under två och ett halvt år. Genom sin roll som barnledare skapade hon ett fantastiskt nätverk och verksamheter för barn, ungdomar, vuxna, pensionärer, bvc, förskolor, personal i kyrkan man kan säga för de flesta människor hon mött. Med ett lugn och en underfundig humor är hon en arbetskamrat jag saknar varje dag. Men jag vet att hon gör skillnad och möter människor i sitt nuvarande jobb och kommer så att göra för alltid. Så om du möter henne, berätta för henne hur jäkla bra hon är för det vill hon inte kännas vid. Blir jag chef någon gång eller skulle skapa en verksamhet med fokus på människor skulle jag anställa henne direkt! För Marie är en person som gör alla andra bättre på att vara just sig själv!

Vilar ut efter gårdagens gästspel på Jämshögsfolkhögskola. Tacksam för att få vara en liten del av dessa framtida församlingspedagogers utbildning. Hoppas att jag inte pratade för mycket och att jag lyckades inspirera till nya tankar.

Men det är jag som ska säga tack till er alla och till den nyfikenhet, längtan och förändring som ni bär i era inre. Ni kommer att göra skillnad! 

När ska vi sluta tro att vi som kyrka måste följa samhällets normer och förtryck?

För vissa kan schlagerfestivalen (samt eurovision) vara en sprakande fest med glitter glamour. Visst är det logiskt att vi som kyrka gör något när det nu är eurovision är i Malmö men vad säger att vi måste böja oss för de ideal och den hysterin som medföljer detta arrangemang?

För vad är det för tävling egentligen? En tävling där bara de ”bästa” får delta och där skönhetsideal och idoldyrkan sätts av en musikbransch som bygger helt på kapitalism och där allt i princip redan är uppgjort. Visst man har lyckats att stimulera en stor del av svenska folket och det är klart att man kan kalla det familjeunderhållning och ja bra att man skänker en viss del till behövande. Men det jag vill komma till att om vi som kyrka väljer att själva ”leka” schlager för att det är hippt just nu då tror jag att vi är illa ute. Vi är väll ingen organisation som fokuserar på stora flådiga arrangemang med bedömning kring hur bra eller dåliga människor är och står vi egentligen bakom de ideal och den kultur som förmedlas? Är det denna syn vi vuxna vill visa på för barn och ungdomar?

Kanske har jag helt fel men jag känner för att kanske köra en egen alternativ ”Vaga vägra schlagerförtryck” – festival där riktiga musiker får och kan vara med… Någon som vill vara med?

Vågar man vägra schlagerskiten i detta skimmer av glitter som bär färgen av blod...

Idag är jag sjuk… kan inte gå till jobbet!

Kroppen vill men själen vägrar lämna huset.

Men man skulle kunna säga att jag nog börjar bli frisk. Bara det att sätta sitt eget mående före jobbet är en styrka och ett friskhetstecken. Lika svårt som jag själv hade innan att förstår att man kan vara sjuk i själen kan jag tänka mig att andra har svårt att se vad jag nu går igenom.

 Men var det detta jag drömde om?

Att ha sitt ”drömjobb” och ha uppnått nästan alla mål jag satte upp för snart tio år sedan… men att behöva offra så mkt av mitt mående, min fritid, min musik, mina relationer…

Var det värt det? Alla sa att det var drömmar och en utopi… jag har uppfyllt det två gånger!

Min arbetsledare sa till mig för någon vecka sedan – Du är inte sjuk, du är i en kris! På något sätt känns det bättre att tänka utifrån en kris.

Jag ångrar ingenting av det jag uppnått, förverkligat, krigat för och vandrat vid sidan av ungdomar och unga vuxna i snart tio år. Ungdomsdiakoni, församlingspedagogik och befrielsepedagogik är starka ledord i min kamp för ungdomars rätt till eget ansvar och en självklar plats i vår värld.

Jag ångrar att jag lyssnat på så många ”vuxna” och trångsynta människor. Det är oftast ungdomar som jag beundrar för deras oförstörda längtan inför livet. Kyrkan byggs av präster därför är den oförankrad i människors liv. Skulle den byggas av barn & ungdomar och pedagogik så skulle den vara levande!

Men jag vet att även om man tror att livet ska vara på ett visst sätt så kallar Gud till nya uppdrag och utmaningar. Jag har lärt mig att jag kan uppnå i princip allt jag vill och jag vet att jag kommer att fortsätta att göra det oavsett var jag väljer att gå.

Som moder Theresa säger, i slutändan är det mellan mig och Gud…

Tyck inte synd om mig eller känn att du ska ”hjälpa” mig… Ni ärliga och inspirerande människor jag älskar ni är viktiga som ni är och har alla en självklar plats i mitt hjärta. Ni som falska försöker vinna vänskap och status försök med någon annan för jag tror på ärliga och sanna möten allt annat är en förolämpning mot människans natur…

Familj, vänner, ungdomar och andra som upplever att ni inte betyder ”så mycket” i mitt liv, ni är just dem jag älskar mest! 

...

The shape of punk to come Refused (1998) 

Betyg: 5/5

Refused are fucking dead…

När denna skiva kom in i mitt liv var det som om Gud sände Refused kraften att forma en käftsmäll så hård att jag på allvar trodde att revolutionen stod för dörren. Även om jag följt Refused under många år då och älskade den skitiga politiska och ärliga Hardcore och straight edge punken så klev TSOPTC in som en ”vassare” spjutspets in i kapitalismens mjuka buk. Refused förklarade krig mot en rutten musikbransch, vinstdrivande festivaler och främlingsfientlighet. Denna skiva finns nyutgiven på vinyl nu med en bonus DVD men den är blek… precis som Refused återtåg för - Refused are fucking dead… Skivan är nog den skiva jag skulle ta med mig till en öde ö då den är helt komplet! Dock skulle jag då välja den från -98 och inte den senare...kanske finns det inga vinylspelare på en öde ö men jag kan nog för alltid höra musiken och kampglöden eka när jag läser texterna och minns...

Men jag är bitter. Inte för att jag tycker att Refused är dåliga nu. Nej, för att ingen klivit in och axlat en roll som politiskt upprorsband med mod mot idiotin…

När vi som ”vuxna” förstår hur viktiga vi kan vara

När vi som vuxna förstår att vi kan ha helt fel

När vi som ledare inser att ledarskap inte handlar om att visa vägen utan om att utmana den vi möter till att själv finna sin väg

Först då kan ärliga och sanna möten ske

Allt annat är del av ett förtryck och spär bara på en inskränkt bild av hur viktiga vi själva tror att vi är

Det är tillsammans vi upptäcker världen men var och en som individ har rätt att själv benämna och tolka världen 

FÖRSAMLINGSPEDAGOGIK 

En människa är fulländad och älskad som den hon är. 

Varje möte är en unik möjlighet att dela liv 

och att växa som människa. 

Vi kan så frön 

och du är fri att välja vilka som ska slå rot.  

All sann undervisning innefattar ett 

jag och ett du. 

Det finns ingen lärare eller elev.  

Jag får vara jag och du får vara du i en jämlik relation. 

Som församlingspedagog går jag inte framför, 

inte bakom, 

jag går bredvid.  

Tillsammans befriar vi varandra  

att vara dem vi är.  

Uppdraget är att se Gud i varje människa och  

möta henne med kärlek.  

Att utmana människor att våga ta ansvar 

för sig själva och  

sina medmänniskor 

för att nå den solidaritet som Jesus står för. 

Sann församlingspedagogik bidrar inte till förtryck 

utan strävar efter befrielse. 

22 februari 2013 

Linda Nilsson, församlingspedagog, Stoby församling 

Mikael Andersson, församlingspedagog, Kraftstationen i Malmö 

Elin Nordgren, församlingspedagog & vik. konsulent, Svenska kyrkans Unga i Lunds Stift. 

Skägget växer saknaden lika så! (Även mustaschen börjar få karaktär)

Vi är olika båda två, olika varandra men så lika ändå! Kontoret är tomt, tyst och jag försöker fylla det med musik, hundar, ungdomar men det finns ett tomrum efter dig herr Lundström. Livet och jobbet rullar på. Som du vet så händer det nya saker hela tiden och så ska det vara i en välförankrad ungdomsverksamhet. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar dig lite (mycket) varje dag.

Jag bär fanan högt och med Gud, ungdomarna och befrielsepedagogiken som utgångspunkt finns jag kvar på Kraftstationen.  Men det har varit tuffa år de sista nu och frågan är när folkbildningen, befrielsen och kampglöden ska blomma ut? Orkar vi vänta eller kommer nya utmaningar?

Vi kanske ses i första maj tåget, men för mig är varje dag en kamp för frihet och jämlikhet. Hoppas vi ses snart igen min vän. Hundar, kaffe, tankar och en promenad längs Malmös vackraste kanal!

Befrielsen är ständigt aktuell

Lukten av lycka är: Att i vårsolen köra och vara del av en Volvo 740, ni som inte gjort den resan, ni har missat något. Det luktar ”muggit friskt” och kvalitén är hållbar framför snygg.

För samma pris som en vinterjacka kan du köpa dig ett stycke svensk historia och stycke plåt. Något som du kan älska, bruka och använda hårt! Vissa modeller rostar knappt och delar kan nästan vem som helst byta själv. En helt ny motor kostar 1500kr och sägs kunna sättas i på mindre än en halvtimme. 

Vissa strävar efter lyx och status i form av bilar som man inte har råd att äga eller serva… Men en Volvo utan någon form av lyx bär andra värden som hållbarhet, säkerhet och en lätt beroende framkallande bakhjulsdrift till att i kurvor glida på tvären som en ”rally legend”. Jag lovar ni kommer inte att ångra er. Kasta in barn, hundar, farmor och ett piano, allt och alla får plats.

Mitt råd till er: Gör en insats och ett ”miljövänligt” val adoptera en Volvo 740! För den kommer att överleva världens undergång och går även att etanolkonertera för några tusenlappar. Min kommer förmodligen inom två år gå på biogas...Volvo is the shit!